my valentine

Minns inte senast jag fick så mycket som en kram på alla hjärtans dag. Och faktiskt för en gångs skull förväntar jag mig inget. Och gissa om jag vart positivt överraskad när det finaste kortet jag någonsin skådat ligger i min brevlåda:


Här sitter jag och gnäller över att jag enbart träffat idioter (nej, inga undantag) och om idioterna ens tänker så är det med küken. Så inser jag att jag faktiskt inte ens tänker efter själv, för jag har ju the best there is i mitt liv! Ni kan sitta där med er pojkvän/flickvän och tro att ni kommer hänga 4ever. TRO! Jag är inte avundsjuk. This is why:


Ingen har en bästis som min bästis!!!! Hur många har någon i sitt liv som man verkligen kan ta för givet? Ta för givet kanske låter illa i era öron. Men jag och Martina kan faktiskt ta varandra för givet. Den här underbara pärlan färdas i timmar för att hälsa på mig här i Göteborg och jag överger henne för att ett litet löjligt pök lockar mer. Stackars Martina är ensam och vilsen i stan. Hon får knacka på hos min granne och sova där eftersom det inte går att få tag på mig. Men ändå möts man av ett leende när man kommer hem morgonen efter, OCH EN KRAM!


Trots att hon såg mig i ögonen samtidigt som hon hoppade sönder min gitarr i stridens hetta och trots att hon sparkade mig i huvudet och trots att jag fick en bristning i ögat efter ett överansträngt gräl så älskar jag den här underbara människan i nöd och lust. Ingen köttflöjt i världen kan ta hennes plats!


Tro nu inte att vi springer runt och är elaka mot varandra, verkligen inte. Men eftersom våra hjärnor är lika knullade så förstår vi varandra så väl och Martinas beteende är ju nästan identiskt mitt beteende. Och om det nu bara skulle finnas en människa på jorden som står ut med mig när jag är mitt värsta, så är det tamejfan den här underbara tjejen! Det här mina vänner är kärlek!!


TACK TACK TACK!!!!!

fan vilka fula barn vi var!