Idag hängde jag med Sara på deeksha. Somnade en sväng i början och sista timman kände jag mig inte alls mottaglig, jag var helt tom i bollen. När damen som håller i det frågade mig hur det kändes så sa jag som det var: Att jag inte kände något särskilt alls. Det kommer senare, sa hon då. Och oooh ja, under eftersnacket fick jag ett megatryck i bröstet och kände hur tårarna ville ut. Vi snackar inte ångest, jag kände mig mest jävligt ynklig. När jag fick frågan om det var något gammalt som ville ut eller om det är något jag känner för just nu så kunde jag verkligen inte svara på det, jag har inte en aning. Jag blev beodrad att släppa ut det, men jag kom undan med att smågrina lite i en halvtimma, ansträngde mig verkligen för att inte bryta ihop, så fort jag mötte någons blick så ville jag bara böla skiten ur mig.. Hade inget puder med mig och man kan ju inte se ut hur som hellst liksom.
Nu har jag påbörjat en storstädning av clarky, det är inte ett litet projekt kan jag lova. fifan.
2 kommentarer:
man måste alltid ha puder med sig cissi, man vet ju aldrig när det är dags att grina lite!
Tell me about it! Det blev ju helt galet. Det är ju fan så självklart att jag glömmer det en sån här dag när jag alltid har med mig det annars!
Skicka en kommentar