svammel

hej det är jag som är fröken-hissen-når-inte-ens-halvvägs-till-toppen!! Hur kan det komma sig att jag inte kan inse fakta? Jag fattar någonting som jag tydligen inte fattar. Kanske vägrar jag inse, kanske har jag bara svårt att förstå eller så är det så pass tragiskt att jag helt enkelt är dum i huvudet som inte fattar vad jag egentligen fattar. Någon som förstår vad jag försöker ha sagt? hm, jag gör det då inte.

Sen vill jag erkänna att jag ljög i mitt förra inlägg, internetshoppingen var nämligen inte alls så tillfredsställande som jag önskat. Finns nog inget egentligen som kan tillfredsställa mig just nu. Alkohol, cigaretter, snus, mat, shopping, min spegelbild, meditation, träning, inte ens ett runk.

Linda säger att jag behöver kärlek. ts.

Idag kl 04.30 när jag i lugn och ro traskade till jobbet såg jag en svartklädd man med ficklampa gå framför mig och spana in i ett inhängnat område. Han såg ut som en vakt (mellan nya ullevi och gamla ullevi, jag har inte riktigt fattat vad dom bygger där, något häkte, polishus eller liknande) Han stannade vid ett ställe där dom klippt upp staketet och snackade lite i sin sån där grej typ "mycket möjligt att det är någon här inne" Späääänande tänkte jag och gick vidare. Men jag han inte komma långt innan mannen smög men samtidigt sprang förbi mig, typ smygsprang. han svängde in mot området och då såg jag det... I handen, bakom ryggen hade han en PISTOL!!! Jag har nog aldrig sett någon hålla i en pistol innan. Så mitt sköra hjärta slog miljoner slag i sekunden och först när jag var framme på jobbet kunde jag lugna ner mig. Sådär, nu känner jag mig som en kvinna med en massa mer livserfarenhet, jag har liksom sett en beväpnad polis jaga en bov.