issues

Jag hatar människor! Ett gäng saker som jag kan störa mig på (följande gäller nog för alla) Folk som pratar oavbrytet om sig själva och om människor i deras omgivning som man inte ens vet vilka de är. Folk som skryter!! Bla om hur "galet wild n´crazy" dom är men även saker som att de själva tycker att de är arbetsamma eller lagar god mat osv

Även en del saker som kanske inte alla irriterar sig på men som kan reta ihjäl mig: Det kan vara vissa saker som att de säger vissa ord i ett visst tonläge, gester och ansiktsutryck. Även småsaker som hur fingrarna ser ut när de använder sin mobiltelefon.

Efter att jag dejtat min före detta pojkvän i mindre än en månad dumpade jag honom enbart för att han hade ett visst ansiktsutryck när han berättade något allvarligt, eller när han skulle vara seriös. Droppen var när vi tittade på jackass, killen blev äcklad och tittade på mig med den där fula blicken. Då hade jag på riktigt lust att ha ihjäl honom och jag tror jag avslutade förhållandet samma kväll eller dagen efter. Jag tyckte inte själv att den scenen var nått vidare äcklig men därimot blev jag enormt "äcklad" av hans blick/min. 2 dagar senare tog jag tillbaka honom men det hör inte hit!

En annan person jag verkligen har lust att strypa är Jenny. Tjejen som inte fattar ironi. Ett ex:

-Du det var inte mycket katthår på den tröjan

-Aaameeeh!!!!! Det ser du väll Cissi att det är jättemycket katthår på den tröjan *dumförklara*

Det gör mig lika förbannad varje gång och ofta slutar det med att jag höjer rösten och ber henne vara tyst tills jag lugnat ner mig. Jag hittar nog något störande hos alla jag någonsin träffat! NÄSTAN (visst undantag för människor som ÄR ironi, är sviniga och/eller otrevliga på ett charmigt sätt, dom KAN jag älska) men sedan finns det ju folk jag kännt en längre tid och då ser jag inte de där sakerna som något irriterande längre. Som martina när hon ska stoppa ner pengar i plånboken efter att hon betalat. Eller Cloen när hon får sina damputbrott. De här sakerna kunde reta ihjäl mig förr. Ibland gick det dagar utan att jag och Cloen pratade med varandra. Numera börjar mitt hjärta banka när jag ser martina stoppa ner pengar i plånboken och jag tänker "fan vad jag älskar min martina, det är bara hon som stoppar ner pengarna i plånboken på det viset" (hon håller fingrarna på ett speciellt sätt) Och när Cloen skriker och slår på saker blir jag helt varm och tycker att hon är världens charmigaste! Någon jag dock inte kan sluta störa mig på är min far! Anledningen kan nog vara att jag ser alldeles för mycket av mig själv i honom.

Sara tror sig veta vad anledningen till mitt "hat" är. Nämligen att jag är så förbannat missnöjd med mig själv men lägger över min irritation på andra i stället. Kan vara sant. Men hellre det än att jag skulle gå runt och hata mig själv.